MINNESKRÖNIKA
SKÅNSKA DAGBLADET Publicerad 16/10 16:14
För cirka två veckor sedan fick jag ett mejl som meddelade att förläggaren och författaren Bo Cavefors blivit svårt sjuk och att det inte var lång tid kvar för den som ville säga farväl till honom. Avsändaren bodde själv utomlands numera, men hade nyligen varit i kontakt med Bo. I morse fick jag veta att Bo Cavefors avldit.
På grund av olika omständigheter blev det aldrig något sista farväl. Vi hade annars en relativt regelbunden kontakt under senare år. Jag bodde bara några minuters gångväg (om ens det) från Föreningsgatan där Bo Cavefors hade sin bostad. Det blev många och långa intressanta samtal. Oftast i köket över en kopp te eller kaffe. Jag känner knappast någon annan som hade Cavefors enorma beläsenhet och kunskaper om kultur i kombination med helt egensinniga politiska åsikter och en djup katolsk övertygelse. Det gjorde att han som samtalspartner alltid var något helt utöver det vanliga eller förutsägbara. Hans personlighet och de där egenskaperna kom förstås också att prägla hans gärning som bokförläggare. Förlaget och Cavefors i rollen som förläggare har det skrivits mycket om det här året. Den förnyade uppmärksamheten kom sig av en doktorsavhandling av Ragni Svensson med titeln Cavefors. Förlagsprofil och mediala mytbilder i det svenska litteratursamhället 1959-1982. Jag skrev uppskattande om den i en krönika här i Skånska Dagbladet i juni.
Som jag skrev då är historien om Cavefors förlag en framgångssaga men också berättelsen om ett förlags undergång. För Bo Cavefors själv blev det inledningen till en ny fas i livet. Han kom med tiden att förverkliga många projekt där hans egen person stod i centrum. Han gav ut den kontroversiella tidskriften Svarta fanor, stod naken på teaterscener och kom ut som bisexuell i självbiografiska texter. Kort sagt lyckades han frambringa ett eget författarskap och likaså framträda i rollen som dramatiker och performanceartist/skådespelare. Bland annat samarbetade han med poeten och konstnären Leif Holmstrand i boken ”Ett rum på tredje våningen”.
Det ska sägas att Bo Cavefors var både ifrågasatt och omstridd under sin långa karriär. Det har också spekulerats i vem som egentligen finansierade den unge förläggarens verksamhet. Det har förekommit flera rykten. Vissa såg Svarta fanor som en ytterst suspekt publikation och anade en dold agenda. Även i de sociala mediernas era har Cavefors väckt irritation. Facebook censurerade upprepade gånger hans sida efter att någon anmält den. Men i det stora hela verkade tiden för ett välförtjänt erkännande av Bo Cavefors livsgärning.
När Moderna Museet i Malmö för fyra år sedan visade konstnären Lena Mattssons videotriptyk I betraktarens öga var verkets huvudrollsinnehavare Bo Cavefors på plats på vernissagen och publikströmningen var optimal. Det blev fullsatt. I det ögonblicket kände jag att Bo Cavefors långt om länge fått upprättelse. Att han nu är borta är en enorm förlust.